Därefter såg jag en annan ängel
komma ned från himmelen; han hade stor makt, och jorden upplystes av hans härlighet.
Och han ropade med stark röst och sade: 'Fallet, faller. är det stora Babylon;
det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla slags orena
andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar' . . .
Och jag hörde en annan röst från himmelen säga: 'Dragen ut ifrån henne, I
mitt folk, så att I icke göten eder delaktiga i hennes synder och fån del av
hennes plågor.'» Upp. I 8:1, 2, 4.
Detta bibelrum avser en tid då
budskapet om Babylons fall, sådant det förkunnas av den andra ängeln i Upp.
14:de kap., skall upprepas jämte ett omnämnande av det fördärv som har inträngt
i de olika kyrkosamfund som utgöra Babylon, sedan budskapet först förkunnades
sommaren 1844. Här beskrives ett fruktansvärt tillstånd i den religiösa världen.
För varje gång sanningen förkastas, bli människornas sinnen alltmer förmörkade
och deras hjärtan alltmer motsträviga, tills de helt nedsjunka i otro. och förhärdelse.
Trots de varningar Gud givit skola de fortfara att ringakta ett av hans tio bud,
till dess de gå så långt, att de förfölja dem som hålla det i helgd.
Kristus ringaktas genom det förakt som man visat mot hans ord och hans folk.
Allteftersom kyrkosamfunden anta spiritismens läror, avlägsnas det band som
varit pålagt det köttsliga hjärtat, och bekännelsen blir en täckmantel som
döljer den värsta orättfärdighet. Tron på uppenbarelser från andevärlden
öppnar vägen för förföriska andar och djävlars läror, och sålunda komma
onda änglar art utöva inflytande i kyrkosamfunden.
Det säges om Babylon på den
tid som omtalas i profetian: »Hennes synder räcka ända upp till himmelen, och
Gud har kommit ihåg hennes orättfärdiga gärningar. » Upp: 18:5 . Babylon
har fyllt sitt syndamått, och ödeläggelsen skall snart drabba det. Men Gud
har ännu ett folk där, och innan hans straffdomar drabba Babylon, skola hans
trogna tjänare uppmanas att gå ut därifrån för att »ej deltaga i hennes
synder och få del av hennes plågor». Detta är ändamålet med den rörelse
som symboliseras av en ängel, som kommer ned från himmelen och upplyser jorden
med sin härlighet och som ropar med stark röst, i det han kungör Babylons
synder. I förbindelse med detta budskap höres en röst säga: »Dragen ut ifrån
henne, I mitt folk!» Dessa väckelserop som förena sig med den tredje ängelns
budskap, utgöra det sista varningsbudskapet, som skall förkunnas för jordens
inbyggare.
Fruktansvärd är den kamp som världen
går i möte. jordens makter skola, förenade i strid mot Guds bud, utfärda ett
påbud att »alla, både små och stora, både rika och fattiga, både fria och
trälar» skola foga sig efter kristenhetens bruk genom att iakttaga den falska
sabbaten. Alla som vägra att lyda detta påbud, skola straffas enligt borgerlig
lag och till sist förklaras skyldiga att dö. A andra sidan kräver Guds lag,
som påbjuder helighållandet av Skaparens vilodag, lydnad och Gud hotar med
vredesdom alla som överträda dess föreskrifter.
Den som fått denna tvistefråga
klart framställd för sig, men dock förkastar Guds lag för att lyda en mänsklig
förordning, han tager vilddjurets märke och låter giva sig ett tecken på
lydnad för den makt, som han väljer att lyda i stället för Gud. Den
himmelska varningen lyder sålunda: »Om någon tillbeder vilddjuret och dess
bild och tager dess märke på sin panna eller på sin hand; så skall ock han få
dricka av Guds vredesvin, det som är iskänkt i hans vredes kalk, obemängt;
och han skall bliva plågad med eld och svavel i heliga änglars och i Lammets
åsyn.» Upp. 14:9, 10.
Dock kommer ingen att drabbas av
Guds vrede, förrän sanningen blivit klart framställd för honom, och :han mot
bättre vetande förkastat den. Det finns många som aldrig haft tillfälle att
höra de sanningar som särskilt angå vår tid. Det fjärde budets bindande
krav har aldrig framställts för dem i dess rätta ljus. Han som läser varje
hjärtas tanke och prövar varje bevekelsegrund, skall inte tillåta att., en
enda uppriktig sökare efter sanningen blir bedragen, då det gäller de ting
varom striden rör sig. Påbudet i fråga skall inte påtvingas ett oupplyst
folk. Var och en skall få tillräcklig upplysning för att kunna göra ett förståndigt
val.
Sabbaten kommer att bli det
stora lydnadsprovet. När människorna ställas inför det sista provet, kommer
en gränslinje att dragas mellan dem som tjäna Herren och dem som inte tjäna
honom. Medan den falska vilodagens iakttagande i enlighet med landets lag och i
strid med fjärde budet är en avgjord lydnadsförklaring till den makt som står
i opposition mot Gud, så skall den sanna sabbatens helighållande, i lydnad för
Guds lag, vara ett bevis på lydnad mot Skaparen. Medan den ena klassen tager
vilddjurets märke genom att låta giva sig tecknet på undergivenhet för
jordiska makter, så väljer den andra klassen tecknet på lydnad mot Gud och
mottager Guds insegel.
Gud har i varje tidsålder sänt
sina tjänare för att bestraffa synden både inom församlingen och i världen.
Men människorna vilja höra behagliga ting, och den rena, osminkade sanningen
mottages ej. Många reformatorer beslöto i början av sin verksamhet att med
stor försiktighet angripa kyrkans och nationens synder. De hoppades att genom
en ren, kristlig vandel kunna vara föredömen och så leda människorna
tillbaka till Bibelns lära. Men Guds Ande kom över dem, som den en gång kom
över Elia och manade honom att bestraffa en ogudaktig konung och ett avfälligt
folk. Dessa Guds tjänare kunde inte avhålla sig ifrån att förkunna Bibelns
tydliga och rena ord — lärdomar som de hade varit ovilliga att framställa.
De tvingades att nitiskt vittna om sanningen och om den fara som hotade människorna.
De ord som Herren gav dem, förkunnade de utan fruktan för följderna, och människorna
voro tvungna att lyssna till varningen.
På samma sätt skall också den
tredje ängelns budskap förkunnas. När tiden kommer då det skall förkunnas
med större kraft, skall Herren verka genom ringa redskap och leda deras sinnen
som helga sig åt hans tjänst. Hans tjänare skola hellre skickliggöras för
sitt verk genom den helige Andes smörjelse än genom utbildning vid läroanstalter.
Trons och bönens män skola drivas att arbeta med helig iver och förkunna de
ord som Gud giver dem. Babylons synder skola avslöjas. De förfärliga följderna
av att den borgerliga lagen påtvingar människorna kyrkans förordningar,
spiritismens utbredning, den påvliga maktens hemliga men hastiga framgång —
allt detta skall läggas i dagen. Genom dessa allvarliga varningar skola människorna
bli väckta, och tusenden som aldrig förr hört sådana ord, skola lyssna till
dem. Med förvåning skola de höra vittnesbördet örn att Babylon är kyrkan,
som avfallit genom sina villfarelser och synder och genom att hon förkastat den
sanning, som blivit sänd från himmelen.
Då uppriktiga sanningssökare gå
till sina tidigare lärare och ivrigt fråga dem, hur det förhåller sig med
dessa ting, skola dessa Ordets förkunnare ta sin tillflykt till fabler och
profetera om frid för att skingra folkets fruktan och lugna deras oroliga
samveten. Ylen då många ej låta sig nöja med blott mänsklig, auktoritet
utan fordra ett tydligt »så säger Herren», så bli dessa populära
predikanter, liksom fariséerna fordom, förargade över att deras auktoritet sättes
i fråga, och de komma att förkasta budskapet och förege, att det kommer från
Satan, samt uppegga den ogudaktiga mängden att håna och förfölja dem som förkunna
det.
Då striden utbreder sig till
nya trakter och uppmärksamheten riktas på Guds förtrampade lag, blir Satan
alltmer verksam. Den kraft varmed budskapet förkunnas, skall blott uppväcka
vrede hos dem som motverka detsamma. Prästerna komma att göra nästan övermänskliga
ansträngningar att hindra ljuset att lysa för deras församlingar. Genom alla
medel som stå till buds, komma de att söka hindra människorna att överväga
de viktiga frågor budskapet innehåller.
Kyrkan skall vädja till den
borgerliga maktens starka arm, och katoliker och protestanter förena sig i
detta verk. Allteftersom rörelsen för inskärpandet av söndagens helighållande
blir djärvare och mera avgörande, skall man påkalla lagens hjälp mot dem som
helighålla den sjunde dagen. De skola hotas med böter och fängelse. Några av
dem skall man erbjuda höga ämbeten och andra belöningar och fördelar för
att locka dem att förneka sin tro. Men deras ståndaktiga svar kommer att bli:
»Visa oss med Guds ord att vi misstagit oss » ‑ samma begäran som
Luther under liknande omständigheter framställde. De som föras inför rätta
skola försvara sanningen med kraft, och somliga av dem som lyssna till deras
vittnesbörd, skola besluta sig för att hålla alla Guds bud. På så sätt
skall ljuset lysa för tusenden, som eljest inte skulle få kunskap om dessa
sanningar.
Samvetsgrann lydnad för Guds
ord kommer att behandlas som upproriskhet. Förblindade av den onde skola föräldrar
visa stränghet och bitterhet mot troende barn, husbönder och husmödrar skola
förtrycka sina tjänare som vilja lyda Guds bud. Alla ömmare känslor komma
att undertryckas, barn skola göras arvlösa och drivas bort från sina hem.
Pauli ord kommer att få en bokstavlig uppfyllelse: »Så skola ock alla de, som
vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus, få lida förföljelse. » 2 Tim. 3:12.
Då sanningens försvarare vägra iakttaga söndagen som vilodag, komma några
av dem att kastas i fängelse, andra att drivas i landsflykt och åter andra att
behandlas som slavar. Mänskligt sett kan allt detta nu tyckas vara alldeles omöjligt,
men då Guds Ande, som hållit människorna tillbaka, tages bort från dem och
de komma under Satans inflytande, vilken hatar Guds bud, skall det bli en sällsam
utveckling. Människohjärtat kan bli mycket grymt, då gudsfruktan och kärlek
försvinna.
När stormen bryter lös, komma
många som bekänna sig tro den tredje ängelns budskap, men som ej blivit
helgade i lydnad för sanningen, att förneka sin tro och sälla sig till motståndarnas
leder. Genom att förena sig med världen och påverkas av dess anda börja de
att se saker och ting i nästan samma ljus, och i provets stund äro de färdiga
att välja den bekväma och populära sidan. Begåvade och vältaliga män som
en gång fröjdat sig i sanningens ljus, komma att använda sin gåvor till att
bedraga och vilseleda själar. De bli sina trosfränders bittraste fiender. När
de som helighålla Herrens sabbat, föras inför rätta för att svara för sin
tro, skola dessa avfällingar vara Satans mest verksamma verktyg att anklaga dem
och framställa dem i ett falskt ljus samt genom lögnaktiga uppgifter och
anspelningar uppegga myndigheterna mot dem.
Under denna tid av förföljelse
skall Guds tjänares tro bli prövad. De ha troget förkunnat varningen, endast
förlitande sig på Gud och hans ord. Den helige Ande som utfört sitt verk i
deras hjärtan, har förmått dem att tala. Fyllda av heligt nit och under den
gudomliga kraftens betvingande makt, ha de uppfyllt sina plikter utan att kallt
beräkna följderna av att förkunna för folket det ord som Herren givit dem.
De ha, ej tagit sina egna timliga intressen i betraktande, ej heller ha de sökt
värna om sitt anseende och sitt liv. Men då motståndets och klandrets storm
bryter lös mot dem, komma många att vara färdiga att utropa, överväldigade
av bestörtning: »Hade vi förutsett följderna av våra ord, skulle vi ha
tegat. » De äro omvärvda av svårigheter. Satan angriper dem med starka
frestelser. Det verk de åtagit sig tycks dem vara omöjligt att fullborda. De
hotas av undergång. Den hänförelse som en gång eldade deras mod, har försvunnit,
och likväl kunna de ej vända tillbaka. Men då de erfara denna ytterliga hjälplöshet,
fly de till den Allsmäktige för att få styrka. De erinra sig att de ord de förkunnade,
ej voro deras egna utan Hans som bjöd dem att förkunna varningen. Gud lade
sanningen i deras hjärtan, och de kunde ej underlåta att förkunna den.
Liknande prövningar ha Guds män
i forna tider genomgått. Wycliffe, Hus, Luther, Tyndale, Balter, Wesley vidhöllo
att all lära skulle prövas med Bibeln, och de förklarade sig vilja förkasta
allt som den fördömer. Förföljelsen rasade mot dessa män med obeveklig häftighet,
men de upphörde likväl inte att förkunna sanningen. Olika tidsperioder i församlingens
historia ha utmärkts genom utvecklingen av e i eller annan särskild sanning,
som varit lämpad efter Guds folks behov under den tiden. Varje ny sanning har
banat sig väg genom hat och motstånd, och de som blivit välsignade med detta
ljus ha blivit frestade och prövade. Herren ger oss en särskild sanning när vi behöva den. Vem vågar då underlåta att förkunna den? Han
befaller nu sina tjänare att framföra nådens sista kallelse till världen,
och de kunna ej förtiga den utan att sätta sina egna själar i fara. Kristi sändebud
ha intet att skaffa med följderna. De måste fullgöra sin plikt och lämna följderna
åt Gud.
Då motståndet mot sanningen
tilltar i häftighet, bli Guds tjänare åter villrådiga, ty det tyckes dem som
om de själva varit orsak till denna kris. Ilen Guds ord och deras eget samvete
intyga att de handlat rätt, och fastän prövningarna fortsätta, få de styrka
att bära dem. Kampen tilltar i häftighet, men tron och modet tillväxa i förhållande
till deras behov. Deras vittnesbörd är detta: »Vi våga ej behandla Guds ord
med vanvördnad och stycka hans heliga lag, så att vi kalla en del väsentlig
och en annan oväsentlig för att vinna världens gunst. Den Herre vi tjäna är
mäktig att befria oss. Kristus har besegrat världens makter. Behöva vi då
frukta en värld som redan är besegrad?»
Förföljelse i dess olika
former är utvecklingen av en princip, som skall existera så lände Satan
existerar och kristendomen har någon livskraft. Ingen människa kan tjäna Gud
utan att möta motstånd från mörkrets makter. Onda änglar skola angripa
henne, emedan de frukta att hennes inflytande skall rycka bytet ur deras händer.
Onda människor som anse sig tillrättavisade av hennes föredöme, skola sluta
sig till dem och söka genom lockande frestelser dra henne från Gud. Om de
misslyckas med detta, så använda de våld för att tvinga hennes samvete.
Den ängel som förenar sin röst
med den tredje ängelns budskap, skall upplysa hela jorden med sin härlighet. Här
förutsäges sålunda ett verk som skall omfatta hela, jorden och utföras med
utomordentlig kraft. Adventrörelsen år 1840—44 var en underbar uppenbarelse
av Guds kraft; den första ängelns budskap utgick till jordens yttersta gränser,
och i somliga länder uppstod det största religiösa intresse, som någonsin
bevittnats sedan sextonde århundradets reformation, men denna rörelse skall
vida överträffas av den mäktiga rörelse, som skall uppstå genom den tredje
ängelns sista varning.
Ett verk, liknande det som utfördes
på pingstdagen, skall utföras. Liksom »arlaregnet», vilket gavs genom den
helige Andes utgjutelse vid början av evangelii verk för att få den dyrbara säden
att spira, så skall »särlaregnet» utgjutas vid dess avslutning för att
bringa skörden till mognad. Evangelii stora verk skall vid dess avslutning utmärkas
genom en lika stor uppenbarelse av Guds kraft som vid dess begynnelse.
Guds tjänare, vilkas ansikten
stråla av helig hängivenhet, skola skynda från plats till plats för att kungöra
himmelens budskap. Tusentals röster över hela jorden skola förkunna
varningen. Underverk skola utföras, sjuka bli botade och tecken och kraftgärningar
ske genom dem som tro. Men även Satan skall verka med lögnens alla kraftgärningar,
så att han t. o. m. skall låta eld falla ned från himmelen i människornas åsyn.
Sålunda komma jordens inbyggare att fatta en avgörande beslut.